Intern whistleblowing innebär att man rapporterar missförhållanden på arbetsplatsen till en utpekad person eller avdelning inom organisationen. Extern visselblåsning är när visselblåsaren rapporterar sin oro till en tredje part som inte har någon koppling till den organisation där det påstådda brottet har begåtts.
Typer av visselblåsning
Det finns tre huvudtyper:
Intern visselblåsning
Intern visselblåsning innebär att missförhållanden och andra oegentligheter rapporteras via arbetsplatsens kanaler. Ärendet hålls privat medan en intern utredningsgrupp hanterar situationen.
Interna kanaler kan hanteras av HR, företagets compliance-avdelning, revisionskommittén eller någon annan opartisk part. Visselblåsaren använder ett digitalt verktyg (t.ex. programvara för visselblåsare), e-post eller telefonlinje för att göra sin anmälan.
Extern visselblåsning
Extern visselblåsning sker via organisationer som utsetts som lämpliga av de nationella myndigheterna. Dessa kan omfatta statliga myndigheter, polisen och utsedda myndigheter, såsom de finansiella tillsynsmyndigheterna.
Offentliggörande
Ett annat alternativ till att blåsa i visselpipan är att vända sig till pressen eller sociala medier och avslöja problemet offentligt. För företag kan detta leda till försämrat rykte och andra negativa konsekvenser, vilket är anledningen till att företag rekommenderas att implementera interna rapporteringskanaler för att uppmuntra till att rapporter görs internt.
Överväganden för att välja mellan intern och extern visselblåsning
EU:s visselblåsardirektiv och de nationella lagar som skapats till följd av dess genomförande uppmuntrar visselblåsare att i första hand rapportera internt. Detta ger organisationen en möjlighet att rätta till problemen.
Men om visselblåsaren inte är nöjd med hur rapporten hanterats, eller tror att hen kommer att utsättas för orättvisa repressalier för att ha gjort sin rapport, kan hen rapportera till ett utsett externt organ.
Om den rapporterande personen inte är nöjd med det sätt på vilket den externa parten utredde klagomålet, eller om han eller hon är rädd för att väntan på en utredning skulle kunna leda till att bevis skadas eller till livsfara, kan han eller hon dessutom välja att tala med massmedia och på så sätt få publicitet för sitt klagomål.